Mamma till Liam

Ja ni,så mycket till träning med gruppen blev det inte idag. Liten var en gnällbebis och vaknade precis när vi skulle värma upp. Jaja, tänkte jag. Han var ju vaken under hela första gången och det gick ju bra. Men icke sa nicke, han bra grät och skrek om man satte ner honom i vagnen eller la ner honom på filten. Så mata honom och vaggade honom till sömns. Han somnade också, men precis lagom till strechen. AS BRA! not, så jag fick fint titta på hela träningspasset och jag är avundsjuk! Jag ville ju så gärna vara med, det såg ut att vara skit kul! Skit kul, men skit jobbigt!  Jag tog saken i egna händer och frågade om jag skulle göra första lektionens träning hemma istället och skriva ner resultatet så hon kunde se. Det tyckte hon var en  bra ide och sagt och gjort. Så träning har det blivit av men det känns inte lika givande när man gör det hemma.

 

Nu från typ klockan 4-5 har jag haft världens gulligaste bebis här hemma. Liten har vara helt underbar och jag ville inte att han skulle somna faktiskt. Men nu ligger han fint och sover här bredvid. En lycklig mamma :)

 

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med liten, han hatar vagnen vilket gör att han sover kanske 10-15 minuter i den innan han vaknar. Sen är det som om han aldrig kommer till ro riktigt heller om dagarna när vi är hemma. Hans tupplurer är på kanske 30 minuter. Känns som om det är för litet och kanske därför han är så grinig nu den senaste tiden?

 

Jag misstänker även att det kanske är en tand påväg ut eller att det är hans 6 myggbett i ansiktet som är jobbiga. Något är det som gör att han inte riktigt kan vara glad hela tiden.Men men, med tiden så!