Händelserik dag!
Mitt hjärta har blivit testat idag. Ni vet dem där tillfällena som tiden står helt stilla. Sekunder känns som minuter. Ja ni vet dem?
Jag har varit med om detta två gånger tidigare vad jag kan minnas just nu.
1. När liten föddes, de där sekunderna innan han börjar skrika när han precis ploppa ut. Dem sekunderna kändes som minuter. Man håller andan och bara väntar.
2. Det var bara för någon vecka sedan när B blev skadad och låg orörlig på marken. Dem sekunderna innan han rörde på sig kändes som timmar. Kanske gick 30 sekunder innan jag såg en reaktion men ushan.
Jag har idag varit med om den 3:e gången idag. Liten och jag satt i sängen och lekte. Men eftersom mitt hår var blött och jag ville undvika att han drog i det så gick jag in i badrummet för att hämta en toffs. Badrummet är 3 meter ifrån sängen om en det. Jag hämtar toffsen och sätter upp håret, då hör jag världens duns och liten som gråter. Jag vänder mig om och ser han ligga på golvet. PANIK! Dem sekunderna det tog för mig att "springa" de där 3 metrarna kändes som minuter. Inte något jag vill uppleva igen kan jag säga. Jag kan fortfarande inte förstå hur han lyckades ramla ner. Men det är väl nu allt börjar. Ögon i nacken från och med nu, eller snarare, aldrig vända ryggen till.
Det positiva med dagen är att han drack mjölk ifrån pipmuggen igen. Efter ett evigt trilskandes så gick det. B satt och tittade på för att se hur jag skulle hantera situationen och jag ville bara dunka pipmuggen i huvudet på honom. Men jag klarade det helt själv att få honom att dricka upp. Tålamodet min vän, tålamod!
Suger att jag inte har några bilder på datorn på liten, får sno ifrån B's vid något tillfälle.
Ciao<3