Mamma till Liam

Vi börjar bli stora nu, eller magen är fortfarnde i samma storlek som vanligt men bebis blir större och större. Förra veckan vägde han hela 800 gram!

 

Det har till och med kommit till det stadiet att folk ger mig en sittplats på bussen, VAFAN!

Det var i Fredags som jag var hos barnmorskan en sista gång här på Malta och eftersom Bazil jobbade så tog jag bussen fram och tillbaka. Påvägen hem så var det ett äldre par som väntade på bussen med mig, när  den proppfulla bussen sedan kom så kläcker tanten ur sig: Oj, den var full, hoppas dem ger dig en plats iaf.

Vi gick på bussen, kan även nämna att tanten var ganska vinglig själv och var det någon av oss som behövde sitta så var det hon. Men vi gick på bussen och vi båda fick stå upp. Efter någon minut så knackar en äldre man mig på axel och han reser sig då upp för att ge mig hans plats. Jag säger att jag kan stå och att det inte är någon fara. Men han ger sig inte och till slut så ger jag upp. Så två äldre personer tyckte alltså att jag hade mer rätt att sitta ner än dem. Otroligt sjuk känsla eftersom jag inte känner mig gravid alls om jag ska vara ärlig. Jag kan känna av det om jag går en längre tid men annars så.

 

Utöver graviditen så är det typish 10 dagar tills jag åker hem till Sverige, känns otroligt sjukt och overkligt. Det är ju inte något som jag har planerat för på det sättet och hela våren har gått otroligt fort. Kändes som om det var en månad sedan vi fick reda på att vi ska få en knodd..

 

Det som återstår nu är 6 dagars jobb, packning, besök av mamma och förhoppningsvis se Larson en sista gång.

Inte långt kvar alls nu.

 

 

Ciao<3