Blööö!
Imorse var jag otroligt less på livet, på allt! Orkade verkligen inte försöka le och gråten var nära. Att åka och träna kändes totalt värdelöst och jag ville verkligen inte. Men jag tog mig i kragen och åkte dit i alla fall. Väl där så dödade jag mig själv. Tog inga pauser under övningarna för att dricka eller liknande som de andra utan fortsatte hela tiden. De enda gångerna jag "vilade" var när jag tog kalk till händerna. Jag är otroligt nöjd med mig själv och hittade peppen i mig. Känner mig otroligt stolt över dagens träning måste jag säga! Sen magövningen hann jag inte riktigt med som man skulle då liten gav upp då. Men vad gör det, fick göra det jag kunde med han i famnen!
Liten sover och jag är super glad över detta! På grund av att han är så oootroligt mammig just nu, det är knappt så att B går. Att sitta själv går ibland med lite tur. Annars ska man upp i famnen och knät. Men en period hoppas jag på och det är bara att hålla ut! :)
Titta vad lite och söt den var här! Den är ett år gammal, sjukt vilken skillnad på liv jag har nu och då!
Ciao<3
Skönt när man kommer upp och iväg även fast man inte orkar. Det är alltid värt det! Hur gammal är Liam?
Tack för bra tips också! Jag undvek stången förut för tyckte det var för tungt men nu tror jag att jag skulle kunna fixa det :)